Om några vackra och gamla kyrkor som finns i Ekerö pastorat och på öarna runtikring.

Munsö kyrka

Denna kyrka är från den senare hälften av 1100-talet. Munsö avviker från samtida kyrkor med sin runda form. (I Sverige finns det åtta rundkyrkor kvar.) Genom den runda formen lurar man ögat att tro att kyrkan är liten – men Munsö kyrka är en av pastoratets största kyrkor med drygt 200 platser.

En rundkyrka är en tornliknande kyrkobyggnad, där långhuset är runt. Byggnaderna hade ofta två eller tre våningar. Man ansåg tidigare att dessa kyrkor var så kallade försvarskyrkor. Det är lättare försvara en rund byggnad och man får bättre överblick över omgivningen.

Idag tror man att byggnadssättet även var för att kunna använde kyrkan som magasin eller bostad.

Lovö kyrka

Lovö kyrka är från den andra hälften av 1100-talet, men man tror att det funnits en träkyrka där tidigare. Under en restaurering som man utförde under 1930-talet fann man runstenar som var från den tidigare hälften av 1100-talet.

I kyrkorummet finns ett trettiotal gravstenar, flertalet tillhörande personer som varit anställda i Drottningholms slott.

Runt kyrkan finns fem runstenar som tidigare varit inmurade i kyrkans grundmurar eller som har varit hörnstenar under kyrkans torn. Dessa stenar har man ristat över personer som anslutit sig till kristendomen på 1000-talet.

Adelsö kyrka

Adelsö kyrka har rötter från tidigt 1100-tal. Med tanke på att orten har en stark betydelse ur historiskt perspektiv tror man att Adelsö kyrka har haft en föregångare i trä. Norr om kyrkan finns tre stora gravhögar som visar att här tidigt funnits en kungsgård.

I kyrkan finns en dopfunt av grov sandsten är från 1100-talets slut.

Området intill kyrkan, Hovgården, är klassat som Världsarv.

Ekerö kyrka

Kyrkan byggde man under sent 1100-tal som gårdskyrka till Askanäs gård. Ett antal restaureringar och tillbyggnader har skett genom åren och dagens kyrka är betydligt större än den ursprungliga.

På samma plats som dagens kyrka fanns troligen på 1000-talet en kyrka av trä, som det inte finns några spår av idag. Uppgiften styrks av en runsten i Vaxholm från 1080-talet som berättar om en man som dött på Ekerö och blivit begravd på kyrkogården.

---