Skära huset i Lindökurvan – katolicismens sista fäste i Sverige

Vid den gamla Ekerövägen på Lovön i den skarpa kurvan vid Lindö fanns en gång i tiden ett hus som lär ha varit katolicismens sista fäste i Sverige. Några kanske minns den märkliga skära byggnaden i den branta bergssluttningen.

Ett minnesmärke som man utan känsla för kultur eller miljö saklöst lät riva.

Bilden i headern är från december 1979. (Stockholms länsmuseum https://digitaltmuseum.se/0210114023801/nedre-lindo ID nr AN-14666).

På bilden ser man utedasset och vattenpumpen.

Lindö gård var en historisk plats på Lindö. Gården har anor från medeltiden och är i modern tid nära förknippad med det närliggande säteriet Malmvik.

Se även Malmvik Säteri: En Historisk Resa

Tidigare gick vägsträckningen genom den skarpa och trånga kurvan vid landsvägkröken mellan Tillflykten och Lindö Lada och sedan utmed skogsbrynet i en smal allé fram till Malmvik – numera populär cykelväg.

Under min uppväxt var huset ett blickfång och saknaden stor när det inte längre fanns.

Huset finns återfinns på en karta över Lindö från 1690-talet (Jacob Schiörbergs karta) och var då gult men med sadeltak och ingång från gaveln mot sydväst och vägen.

Lindö gård som ännu var kungsgård fram till 1350 kom att spela en stor roll i svensk historia vid övergången från katolicismen till den lutherska läran. Först 1606 försvann katolicismen från Lovö socken.

Lindö blev vid sidan av jesuitklostret på Malmen vid Drottningholm den sista utposten i Sverige för katolicismen.


Källa: Slottet och ön av John Nihlén och Bertil Kumlien 1970

2 thoughts on “Skära huset i Lindökurvan – katolicismens sista fäste i Sverige”

  1. Härlig information och det är alltid kul att se äldre bilder från olika bildarkiv. Ännu en av alla områden i Sverige som är okänd för de flesta och vars historia sakta tynar bort.
    Ett tack till hembygdsföreningar och andra eldsjälar som försöker hålla liv i dem och även ett tack till alla (du själv inkluderad) som försöker upplysa omvärlden och det som en gång var.

    1. Tack för din fina kommentar. Du värnar ju också om historien i dina hemtrakter. Det går aldrig att bygga upp det man rivit och förstört. Om man måste ska man gå varsamt fram och kanske behålla en del.

Lämna ett svar